Internationella dagen till stöd för överlevare av tortyr

Bristerna på hemmaplan mig att tvivla på Sveriges trovärdighet

För nästan exakt tretton år sedan fick tortyren för första gången ett ansikte för mig. Det var i receptionen på Röda Korsets kontor på Övre Husargatan i Göteborg. En man från Mellanöstern, några år äldre än jag, hade kommit in för att få hjälp med sitt asylärende. Omedelbart tog han av sig tröjan för att visa mig de ärr som täckte hela hans rygg. En känsla av förnedring fanns i hans desperata blick. Han ville så gärna bli trodd. Det var i det ögonblicket jag verkligen såg och kände tortyrens särskilda grymhet, att tortyr är ett brott som inte kan liknas vid andra brott.

Sverige var länge en kraft i det globala arbetet mot tortyr. Men i dag på den internationella dagen till stöd för överlevare av tortyr får bristerna på hemmaplan mig att tvivla på Sveriges trovärdighet som internationell aktör i tortyrfrågan.  I Sverige är tortyr nämligen inget brott. Under mer än ett decennium har Röda Korset enträget pekat på de humanitära konsekvenserna av att tortyr inte är kriminaliserat i svensk lag.

Regeringen, regeringskansliet och fleratlet av riksdagspartierna har, oavsett regeringsfärg, försvarat den svenska hållningen och hävdat att tortyr visst är en kriminell handling i Sverige. – Tortyr täcks under andra brott som till exempel misshandel. Och nu mer kan man till och med dömas för synnerligen grov misshandel om man har utfört ”tortyrliknande handlingar”. Vi ska inte lagstifta i onödan.

Det slår mig att kunskapen om tortyrens unika särart saknas när man överhuvudtaget likställer tortyr med misshandel eller andra brott. Det slår mig också att de som varit utsatta för tortyr och deras anhöriga utgör en osynlig grupp i det svenska samhället vars röster inte hörs.

Är det traditionen eller möjligtvis ekonomin som styr när man hävdar att vi i Sverige inte lagstiftar om brott som redan täcks av en annan brottsrubricering? Samtidigt har vi på senare tid faktiskt fått en rad nya brott i brottsbalken som skulle kunna täckas av andra brottsrubriceringar. Terroristbrott, stalkning (olaga förföljelse) och kvinnofridskränkning är tre sådana exempel. Alla är brott som anses vara så unika att det krävs en egen brottsrubricering. Av samma skäl bör tortyr kriminaliseras.

Ett tortyrförbud i svensk lag skulle fylla flera viktiga funktioner. Först och främst blir det möjligt att anmäla brottet tortyr. Först då blir också tortyren synlig i statistiken. Offer och förövare finns i Sverige men de är inte synliga.  Lagen spelar även en central roll i arbetet för att förhindra tortyr. Varje stat som är part till Tortyrkonventionen är skyldig att förbygga att tortyr inte riskerar att ske. En lag fyller också en central funktion i den torterades upprättelse och läkningsprocess. Bara möjligheten att kunna döma torterare i alla världens länder har ett oerhört stort symboliskt värde.

När Sverige ratificerade Tortyrkonventionen i mitten av 80-talet utgick man från att den svenska lagen levde upp till konventionens krav om nationell lagstiftning som förbjuder tortyr. Någon egentligt utredning genomfördes aldrig. FN:s tortyrkommitté (CAT), som granskar staternas efterlevnad av konventionen, har återkommande kritiserat Sverige för att vi inte har kriminaliserat tortyr och för att en definition av tortyr inte införts i svensk lag.

Sverige har som sagt internationellt varit drivande i frågor om mänskliga rättigheter, särskilt gällande förbudet mot tortyr. Det är intressant att notera att just lagstiftning mot tortyr nämns som en av de viktigaste åtgärderna för att förhindra och avskaffa tortyr i EU:s riktlinjer för arbetet mot tortyr i tredje land. Jag undrar om Sverige i dessa sammanhang tycker att det räcker att andra länder inför ett förbud mot misshandel?

Nu står Sverige åter inför en granskningsomgång i FN:s tortyrkommitté. Kommittén har redan ställt frågan till den svenska regeringen hur bristerna i lagstiftningen har åtgärdats. Regeringen förbereder nu sitt svar. Jag är väldigt nyfiken på vad de ska säga den här gången.

Primärt har handlar det inte om Sverige folkrättsliga skyldigheter eller Sverige som föredöme internationellt. Det handlar om tortyrlagens betydelse för de tiotusentals människor i vårt land som lever med tortyrens konsekvenser varje dag.

Annonser

Om Dick Clomén

Dick Clomén är folkrättsrådgivare på Svenska Röda Korset
Det här inlägget postades i Folkrätt och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s