Idag uppmärksammar vi de saknades dag

Jugoslavien 1992. Familjer som splittrats av inbördeskriget återförenas med hjälp av Röda Korset.

“We are writing to you in relation to the request you have opened with the International Red Committee of the Red Cross (ICRC) to trace your missing relative. We are saddened that we are not able to come today with new information about your beloved relative.”

Så börjar ett av de brev som vi sedan några veckor tillbaka förmedlar i Sverige till anhöriga som Röda Korset hjälpt att efterforska familjemedlemmar i Bosnien-Hercegovina som fortfarande saknas sedan kriget. Breven informerar de anhöriga om att den bosniska myndighet som har ansvaret för saknade personer fortsättningsvis kommer att handha alla uppgifter som finns om den saknade. Myndigheten ska också fortsättningsvis se till att alla åtgärder vidtas för att fortsätta efterforska de anhöriga. ICRC  kommer fortfarande att samverka med myndigheten och hjälpa de anhöriga med kontakter och information, men huvudansvaret för att fortsätta efterforskningen ligger nu hos den bosniska myndigheten. Helt i linje med statens skyldighet att se till att de anhöriga får vetskap om vad som hänt deras anhöriga.

Idag den 30 augusti på den internationella minnesdagen för de saknade finns anledning att uppmärksamma de många familjer världen över som fortfarande saknar vetskap om sina anhöriga som försvunnit i krig och konflikter samt vikten av att deras rättigheter säkerställs.  

I forna Jugoslavien rapporterades närmare 35 000 människor saknade i samband med krigen i Bosnien-Hercegovina, Kroatien och Kosovo. 13 000 saknas fortfarande.

Under åren 1991-1995 när krigen och våldsamheterna rasade sökte över  100 000 människor asyl här i Sverige. Ungefär 40 000 av flyktingarna beräknas ha sitt ursprung i Bosnien-Hercegovina. För Röda Korsets flyktingverksamhet i Sverige var det en oerhört intensiv period som krävde stora arbetsinsatser. Många flyktingar sökte hjälp med att efterforska saknade anhöriga och upprätthålla kontakten med de anhöriga som de separerats från vid flykten. Närmare 100 000 rödakorsmeddelanden – korta öppna brev – förmedlades mellan anhöriga under ett enda år – 1994.  Mellan 1994 och 1997 öppnades runt 5000 nya efterforskningsfall. En del har fått besked att de anhörigas kvarlevor har identifierats och de har fått en begravningsplats att besöka men alltför många väntar fortfarande på att få vetskap om vad som hände.  Världen över lever  männniskor som splittrats på grund av krig och konflikt i ovisshet om vad som hänt en nära anhörig, trots att kriget är över sedan länge.

För sorgearbetet är det oerhört viktigt att få veta vad som hänt, även om beskedet är ett dödsbud. Den humanitära rätten som också kallas krigets lagar ger de försvunnas familjer rätt att få information om vad som hänt. De berörda myndigheterna ska göra sitt yttersta för att se till att de anhöriga får besked. Men fortfarande saknar hundratusentals familjer vetskap av vad som hänt nära och kära i spåren av krig och konflikter. För de anhöriga tar kriget inte slut så länge nära och kära är försvunna och de inte har fått besked. Och efterforskningsarbetet fortsätter långt efter det att stridheter upphört och fredsavtal slutits.Som det står i brevet: ”Until the fate and whereabouts of your loved one is clarified.”

Annonser
Det här inlägget postades i Familjeåterförening och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s