Det behövs fler förebilder som verkligen tror på förändring

En kärnvapenfri kräver ett visionärt och realpolitiskt ledarskap. Sverige och Carl Bildt har en viktig plats att fylla i det internationella initiativet om de humanitära konsekvenserna av kärnvapen.

Jag befinner mig nu i Juba efter ett nästan två veckor långt besök i Sydsudan och Sudan där Svenska Röda Korset arbetar med ICRC och de lokala rödakors- och rödahalvmåneföreningarna för att förbättra kunskapen om och efterlevnaden av internationell humanitär rätt (krigets lagar).

Idag hade jag förmånen att delta vid en utbildning för nya frivilliga i Sydsudans Röda Kors. Ungdomarna som deltog har vuxit upp med krigets grymheter som vardag, många av dem tvingade på flykt från sina hem. När vi kom till frågan om att förbjuda vapen så bröt som vanligt diskussionerna ut. Men här i Sydsudan handlade det inte om klustervapen, kemiska vapen eller kärnvapen utan om själva principen om det över huvud taget går att förbjuda eller reglera vapen.

Vi vet att det går, och vi vet att ett starkt globalt fördömande och opinionstryck också kan stigmatisera vapen. Diskussionen landade i att det ligger i allas intresse, såväl stridande som civila, att göra vad man kan för att minimera mänskligt lidande i krig. De frivilliga rödakorsarna var överens: ”Det behövs fler förebilder som verkligen tror på förändring”.

Röda Korset tror på förändring i kärnvapenfrågan. Vårt engagemang är strikt humanitärt och bottnar i våra egna erfarenheter på plats i Hiroshima och Nagasaki i augusti 1945 då vi desperat försökte rädda liv i en situation som ingen förstod vidden av. I november 2011 fattade den samlade rödakors- och rödahalvmånerörelsen ett avgörande beslut om att vi ska arbeta aktivt för att avskaffa alla kärnvapen. I resolutionen ”Working towards the elimination of nuclear weapons” uppmanas världens stater att skyndsamt inleda förhandlingar om en konvention som förbjuder all användning och leder till fullständigt avskaffande av alla kärnvapen. Vi konstaterar också att det är svårt att se hur någon som helst användning av kärnvapen skulle kunna ske utan att kränka internationell humanitär rätt. Beslutet har starkt bidragit till att diskussionen om de humanitära konsekvenserna av kärnvapen kommit upp på den internationella dagordningen.

4-5 mars samlades 130 stater samt FN-organ, rödakors- och rödahalvmånerörelsen och representanter från ICAN (International Coalition for the Abolition of Nuclear Weapons) i Oslo på norska regeringens initiativ för att studera och diskutera de humanitära konsekvenserna av kärnvapen. På många sätt var konferensen en stor framgång trots att endast två (Indien och Pakistan) av nio kärnvapenstater deltog. Många stater visade ett starkt engagemang och vilja att uppnå förändring. Men konferensens resultat är skrämmande: Det finns ingen nationell eller internationell responskapacitet för att rädda liv om bara ett av de 19 000 kärnvapen som finns skulle användas. Endast en bråkdel av den totala arsenalen krävs för att utrota oss alla.

Efter konferensen har allt fler stater slutit upp bakom det humanitära initiativet. Nyligen vid FN-mötet i Genève om Icke-spridningsavtalet, NPT, hölls ett gemensamt anförande som 78 av 100 stater ställde sig bakom, men inte Sverige.

Carl Bildt förklarade i Sveriges Radio den 6 maj att regeringen försöker bedriva en nedrustningslinje, där de koncentrerar sig på ett antal olika frågor som regeringen försöker få igenom. Det är en bra ambition. Varje steg mot nedrutning av kärnvapen är viktigt. Men diskussionen måste ta avstamp i det som faktiskt står på spel om kärnvapen skulle komma att användas, avsiktligt eller oavsiktligt. Det handlar om extrema humanitära konsekvenser. 

En kärnvapenfri värld kommer aldrig att uppnås enbart genom samtal med politiska ledare. Samtalen måste också föras med ledarnas befolkning för det är där frågan ytterst kommer att avgöras. Det kommer att krävas ett såväl visionärt som realpolitiskt ledarskap. Sverige och Carl Bildt har en viktig plats att fylla i det internationella initiativet om de humanitära konsekvenserna av kärnvapen.

I mitt huvud ekar orden från de frivilliga i Juba: ”Det behövs fler förebilder som verkligen tror på förändring.” Tror du verkligen på förändring, Carl Bildt?

Dick Clomén, folkrättsrådgivare, Svenska Röda Korset

Annonser

Om Dick Clomén

Dick Clomén är folkrättsrådgivare på Svenska Röda Korset
Det här inlägget postades i Okategorisrad och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s